Läkemedel och varumärken

I Dagens Nyheters söndagsbilaga fanns en intressant artikel av Åsa Fagerström om varumärken i läkemedelsbranschen. ‘Ett “designat” fantasinamn behöver inte betyda något särskilt, men det ska ge rätt associationer och inge förtroende’, skriver hon. Katarina Nilsson på namngivningsbyrån Skriptor berättar om processen:

Först tar man reda på vad det är fråga om för slags medel. Väljer bland bokstäver, orddelar och ändelser, som snickras samman till något tusental kombinationer.

Grekiska och latinska ordstammar används ofta i läkemedelsnamn eftersom de refererar till gammal läkekonst. Vissa bokstäver är också särskilt populära, som X och C till exempel. De anses ge omedvetna associationer till vetenskap och kemiska formler. X leder tanken till höga hastigheter, science-fiction och matematikens okända tal. Själva bokstaven har dessutom en spännande form som ögat har lätt för att minnas. Y och Z är också vanliga i läkemedelsvärlden.

[...]

– Vissa ändelser anses mer manliga; -or, -ar, -rex, medan andra klingar kvinnligt, till exempel -ett, -ita, -elle och -ina.

Ändelsen kan också ge en fingervisning om vad det handlar om för typ av medicin: I namn på medel mot virus ingår ofta “vir”, såsom i Retrovir. Ändelsen -cain signalerar smärtlindring, till exempel Xylocain.

Viagra nämns som ett särskilt lyckat exempel, som ger associationer till ‘franskans “vie”, liv, och egenskaper som “vital”’ och därtill ‘rimmar [det] nästan på Niagara, som associerar till våldsam kraft’.

Jag mejlade Katarina Nilsson och frågade om litteraturtips och hon föreslog Latin av Tore Jansson (Bokus, Adlibris) för den allmänt språkintresserade, och för mer specifikt ordstammar Alvar Ellegårds De internationella orden som tycks vara ur tryck, liksom Bengt Wahlgrens Latinskt morfemlexikon (dessa finns dock på biblioteket).