Designbegreppet och mjukvarudesign
En sak jag har funderat på till och från med anledning av Designåret är var i designbegreppet man ska placera “mjukvarudesign” eller “systemdesign”, den interna designen hos datorprogram och -system.
Det känns fullständigt naturligt att tala om designen hos ett stycke källkod, hur den är organiserad i komponenter, hur varje komponent i sin tur är organiserad i mindre komponenter, samt hur alla ett systems komponenter relaterar till de övriga, hur de interagerar.
Ulf Beckmans artikel “Designdefinitioner” (PDF) citerar delbetänkandet av Form- och designutredningen som i sin tur citerar danske professorn och designern Per Mollerup:
Design är en process och ett resultat. Design är människans svar på tillvarons mest grundläggande problem. Med design säkrar vi vår överlevnad, med design gör vi livet lättare och med design gör vi livet mer intressant.
Applicerat på mjukvarudesign blir det problematiskt redan efter första meningen.
När det gäller hur mjukvarudesign besvarar våra mest grundläggande problem så tänker jag att det handlar om vårt behov av ordning, av logik och enhetlighet. Källkodstexten blir snabbt väldigt komplex och för denna är strukturen lika viktig som för annan text avsedd att läsas; om inte viktigare, eftersom mjukvara måste “svara upp mot en objektiv verklighet”, som Maciej Ceglowski skrev.
I detta avseende kanske mjukvarudesign är mer besläktat med industridesign. Delbetänkandet citerar argentinske industridesignern Tomás Maldonado1:
Industridesign är en skapande aktivitet som har till syfte att fastställa de formala kvaliteterna hos industritillverkade föremål. Dessa formala kvaliteter består inte enbart av den yttre formgivningen utan framför allt av de strukturella och funktionella relationer som omvandlar ett system till en sammanhängande enhet [min emfas] som tillgodoser både producentens och brukarens krav.
(I en sidoruta till Ulf Beckmans artikel nämns lite av begreppets etymologi. Det kommer från latinet och betyder att “bestämma, målsätta, utforma”. Via engelskan togs det in i svenskan på 1940-talet, med betydelsen att utforma föremål “för i allmänhet industriell framställning”. Webster’s citeras där substantivformen delvis anges som ”Any arrangement of parts, shapes, etc., that form a complete and functioning unit.”.)
1 I Ulf Beckmans artikel anges märkligt nog Tomás Maldonado som “Jurij Solovjev, sovjetisk industridesigner”, vilken inte alls nämns i delbetänkandet.