Om hur jag läser bloggar

Jag svarade på en fråga på den nya bloggarmejlinglistan om vad vitsen är med flera olika “pingsajter” för webbloggar – till exempel weblogs.se och nykomlingen intressant.se. När jag hade skrivit klart insåg jag att det gav en ganska bra bild av hur jag läser webbloggar, något jag felaktigt trodde jag hade tänkt över ordentligt. Insikten fick mig att justera min RSS-läsare för att bättre passa sättet jag läser.

Här är vad jag skrev (lätt redigerat):

Det jag tycker är intressant med bloggosfären är att försöka läsa så “brett” som möjligt. Jag har hittat några favoriter och några som är bra tillräckligt ofta för att jag ska vilja följa dem regelbundet, men därutöver vill jag ha en väldigt blandad, närmast slumpvis läsning, så att jag stöter på dels bloggare som jag vill följa regelbundet i framtiden, dels ämnen jag inte visste att jag var intresserad av.

Till exempel kollar jag weblogs.se i lediga stunder och kikar in på de som nyligen uppdaterats. Ibland hittar jag något. För någon som använder weblogs.se på det viset är intressant.se en naturlig fortsättning: man får se korta utdrag av det som senast skrivits och har möjlighet att begränsa sig till vissa kategorier (weblogs.se är ju egentligen kategorin “Nordiska bloggar”). Att då och då ögna igenom det senaste på intressant.se är ett sätt att hitta nya bloggare och ämnen.

Norden och Sverige skulle också behöva en tjänst som listar det som länkats till mest under senaste dygnet eller veckan, à la Bloglines Most Popular Links, Technorati NewsTalk, Daypop Top 40, m.fl. —men begränsat till våra länder.

Om man tänker sig att weblogs.se och intressant.se samexisterar så kanske den förra bör “evolvera” i riktningen att bli ett index över svenska/nordiska bloggar, där man kan se de populäraste och vilka som “liknar vilka (baserat på vilka som följer dem). Jag skulle också vilja ha en lista med de senast registrerade bloggarna—ytterligare ett sätt att hitta nya saker.

För mig är det märkligt att se RSS-läsare som något som tar emot meddelanden) och som håller reda på antal olästa, osv. Jag läser så många jag hinner i kategorierna “Mina favoriter”, “Andra jag följer regelbundet” och “Resten” (de heter inte så men det är så jag ser på dem). I “Mina favoriter” läser jag det mesta, i “Andra …” skummar jag och läser en del, och i “Resten” betar jag av rätt fort. Vill jag läsa mer så kollar jag noggrannare. När det börjar bli för många i de olika mapparna så raderar jag ett gäng av de äldsta.

Min drömläsare skulle ha olika lägen: ett där den bara visar de “viktigaste”, ett där den visar mer av dem jag vill följa regelbundet, och ett för när jag är sugen på och har tid att läsa. Men, i alla dessa lägen skulle den slumpa in anteckningar från alla flöden den bevakar—och det ska vara tusentals.

Detta liknar egentligen det sätt jag läser tidningar jag köper. Sällan läser jag allt. Först börjar jag med att bläddra igenom hela för att se om det finns något intressant. Sedan läser jag dem jag tycker är intressanta. Därefter ligger tidningen i tidskriftshållaren i köket ett tag, tills det börjar bli för mycket och de äldsta eller minst intressanta åker ut till pappersinsamlingen. Och ibland, oftast från Dagens Nyheter, river jag ut artiklar som jag sparar i en mapp till när jag inte har något att läsa. (Fast där har jag inte lärt mig att städa ur än.)