Arkitektur som metafor för systemutveckling

Lånet av begreppet “arkitektur” gjordes dels för att få en etikett på något som i större och större utsträckning talades om. Dels gjordes lånet för att beskriva vad detta något handlade om. Begreppet “arkitektur” valdes som metafor för “en plan för ett system som ska byggas”; “arkitekt” för “en person som skapar planer”.

Att försöka finna metaforer är naturligt för en framväxande rörelse som söker sin identitet. En kraftfull metafor blir till en vision för hela rörelsen. Den förmedlar i ett ord en hel värld av associationer. Den är fulladdad med information. Den har chans att ge den identitetssökande rörelsen en rejäl knuff framåt i sitt letande genom att säga mycket om vad rörelsen är, eller kanske snarare om vad den vill vara, så att den i fortsättningen kan ägna sig mindre åt att fundera över sig själv och mer åt det den är till för, åt det mål som är orsaken till att rörelsen bildats.

Systemutvecklingsrörelsen är inget undantag. I viss mån söker den fortfarande sin identitet. Frågan är dock om metaforen “arkitektur” är lämplig för att beskriva den del av systemutveckling som den syftar på. Som vi har sett så grundar den sig på en naiv förståelse av byggnadskonsten. Generellt sett är det inget problem att låta en naiv bild utgöra metafor, så länge den naiva bilden stämmer överens med det den görs till metafor för. Frågan är hur väl den naiva bilden av arkitektur stämmer överens med systemutveckling. Man kan också fråga sig om den naiva bilden är tillräckligt rik för att utgöra en kraftfull metafor.