Lars Mikael Raataamaa om städer (från boken Politiskt våld)

Efter Calvino plockade jag upp Lars Mikael Raattamaas Politiskt våld. Jag läste om den på arkitektursidorna i Dagens Nyheter och tyckte det verkade intressant med en bok innehållande dikter och essäer om staden, New Urbanism, sprawl, osv.

Överlag, som jag uppfattar honom, så verkar han vara för sprawl och mot New Urbanism. Till exempel:

De allra flesta människorna bor i sprawl. Är det då rimligt att fortsätta hävda att sprawl är roten till allt ont och helvetet på jorden.

Och:

[...] om vi får tro Saskia Sassen så är vi, i ett historiskt ögonblick när alla förutsättningar finns för en massiv decentralisering (i.e. sprawl), i stället på väg in i en ny centralism. I The Global City [se Phil Gyfords summering] beskriver hon hur kapital koncentreras i de stora megastäderna. Hon studerar New York, London och Tokyo, och trots alla kulturella och arkitektoniska skillnader hittar hon samma mönster. Och mönstret gäller inte bara dem, trenden med New Urbanism, Stadens renässans, tvingar alla västerlandets städer att följa mönstret om de vill hänga med.

Han nämner space syntax, Edward Soja (som bland annat skrivit böckerna Thirdspace och Postmetropolis), Richard Florida (kritiskt), “viljan att förstå [staden] som artefakt eller att se grunden som ett naturfenomen”: “en arkitektur och stadsbyggnad som är en frukt av människors diskussioner och estetiska strider – Nomos – [och] en dröm om den naturliga arkitekturen, utan tvistemål, den naturligt framvuxna staden – Physis”.

Vet inte om jag håller med honom om allt, men det är intressant och underhållande och innehåller många pekare till böcker som jag kanske ska kolla upp.