Bloggarenkät

Mina svar på Pierre Anderssons bloggarenkät:

Om varför jag bloggar och varför jag började. På företaget jag arbetar för har vi experimenterat med olika sätt att hålla kontakten, eftersom vi alla är konsulter och inte träffas så ofta. Tiden före jag startade min webblogg var vi några som “förde journal” med hjälp av ett program jag skrivit. Jag upptäckte bloggvärlden i samband med det, men jag hade ingen egentlig tanke bakom att jag satte upp blosxom (vilket är tydligt om man läser mina första blogganteckningar).

Däremot så har jag i hela mitt liv haft ett behov av att uttrycka mig i text. Det har bland annat yttrat sig i att jag på arbetet då och då skrivit längre artiklar och mejlat till andra i de projekt jag varit med i. Jag har också använt olika “KOM-system” sedan slutet av 80-talet tills för ett par år sedan. Ett tag efter att jag startade min webblogg insåg jag att detta är den perfekta uttrycksformen för mig. Jag kan utveckla mina tankar om saker i små portioner, ibland större, och låta det jag har att säga gradvis ta form – eller snarare upptäcka vad det är jag har att säga. Så jag bloggar för att jag började och hittade hem.

Om hur ofta jag skriver på min blogg. Jag skriver nog i stötar. Det kan gå flera dagar utan att jag skriver något, ibland skriver jag om flera olika saker varje dag, flera dagar i rad. I början var det viktigt för mig att skriva ofta. Någon annan som svarade på dessa frågor skrev att det för honom eller henne var viktigare att det var regelbundet än ofta. Regelbundenheten var också viktig för mig i början. Gick det en tid utan att jag skrev blev jag väldigt frustrerad. Nu nöjer jag mig med att göra en liten anteckning när jag får en idé och det är ingen fara om det blir uppehåll. Men jag tror att oftheten och regelbundenheten var viktig för att nå hit.

Om hur många besökare jag har och om jag försökt få fler läsare. Det jag vet är att min Google-reklam visas omkring 400 gånger per dag, men det räknar inte in RSS-flödet. Detta med uppmärksamhet är lite dubbelt för mig. Givetvis tycker jag om när jag får kommentarer på det jag skriver om, men jag är samtidigt lite orolig att få för mycket uppmärksamhet, för att bloggen ska “ta över”. Ett motto som jag insåg var viktigt i början och som jag håller fast vid, är att det är viktigt att jag skriver för mig själv. Några gånger har jag förförts av positiva omdömen och blivit för medveten om min publik, men då har jag lockats att fila på formuleringar, fundera över inledning, omfattning och avslutning, osv. Det är viktigt att bloggandet har låg friktion. Och det blir bäst när det enda som driver mig är mina intressen.

Om vad en sajt ska innehålla för att kunna kallas blogg. Det är en svår fråga som inte intresserar mig så fasligt. Det är sant att dagböcker har funnits på nätet sedan dag ett, men det som gör bloggar intressant är kollektivet av bloggare (och läsare). Bloggar ingår i ett nätverk i en utsträckning som inte var och är fallet för de rena dagböckerna. Permanenta länkar är en förutsättning för att nätverket ska ha kunnat uppstå. Allt som gynnar nätverket, bloggosfären, hör till bloggarna. RSS-flöden är också viktiga – saknas det så antingen läser jag dem inte, eller så skriver jag ett skript som skrapar ihop ett privat flöde åt mig.

Om jag tror att den svenska bloggvärlden kommer att bli en verklig kraft i samhällsdebatten. Jag är i alla fall övertygad om att det kommer växa. Vissa nyheter kommer spridas fort i den svenska bloggosfären och har de inte uppmärksammats av media så kommer de göra det, men frågan är vilka nyheter det blir och hur avgörande de är för samhällsdebatten. Men det kan t.ex. bli viktigt för politiker att vakta sin tunga i t.ex. valrörelsen, för det kan finnas bloggare i klungan vid valbodarna och klavertramp som postas kommer garanterat spridas fort och brett.

Uppdatering: Pierre frågade varför jag valde att göra texterna offentliga när jag ändå skriver mest för mig själv. Det finns många aspekter av det. En aspekt som jag funderade en del på i början är att det på något sätt har hållit mig igång. På något sätt blir varje uppdatering ett löfte om den nästa. Den mest positiva aspekten är att jag har funnit flera personer som delar mina intressen, genom att de hittat min webblogg och tagit kontakt. Sedan är det trevligt att kunna googla sig själv och lätt hitta saker jag har skrivit.

Pierre frågade också om det inte skulle få mig att “vässa texten” om jag skrev mer medvetet om läsarna. Överlag så vet jag att jag har blivit en skarpare skribent sedan starten. Trots allt så gör dagligt skrivande att du blir bättre – och jag läser mig själv; ofta går jag tillbaka och ser vad jag har skrivit om saker tidigare, och då blir jag uppmärksam på brister, osv. Men för mig har det fungerat dåligt att medvetet tänka på texten när jag skriver. Då tar det lång tid, jag överanstränger mig, blir pedantisk och resultatet blir sämre.