Baumgarten, Kant, estetik och harmoni

Claes Wahlin recenserar Immanuel Kants Kritik av omdömeskraften i gårdagens Aftonbladet, “Tänka om med Kant”, och han skriver några intressanta saker om estetik och harmoni.

Begreppet estetik, “konsten att uppfatta det sköna”, skriver Wahlin, myntades av Alexander Gottlieb Baumgarten på 1700-talet. Tidigare bestämde monarkin och adeln “regelverket för vad som var skönt”, men samhället började förändras. “Ett av de stora orosmomenten som uppstod när den sociala harmonin inte längre garanteras av kungen”, fortsätter Wahlin, “handlade om att medborgarnas mellanhavanden riskerade att urarta till anarki.”

Jag förstår inte riktigt kopplingen mellan estetik och social harmoni. Wahlin skriver att “Howard Caygill, modern Kant-kännare, har velat se estetiken som ett slags restprodukt av det civila samhällets uppkomst.” Som jag tolkar det så försvagas monarkin och adeln, vilka tidigare styrt såväl samhället som vad som betraktas som skönt. “Ett svar”, skriver Wahlin, “var Adam Smiths osynliga hand, tanken att det fanns ett slags ‘naturlig’, organisk ordning som manifesterade sig.” En naturlig social harmoni. Han fortsätter:

Harmonin (den sköna, ibland lierad med det goda) tas så upp i diskussionen kring konst och natur; kanske kan man säga att det harmoniska konstverket blir ett slags symbolisk försäkring för att samhället trots den nya ordningen strävar efter harmoni.

Var det så att estetiken, som studerade konstarterna, beskrev en sorts naturlig harmoni och därigenom förvissade om att en sådan harmoni även fanns inom samhället? Men det är inte en rent naturlig harmoni, för Wahlin skriver att hos Baumgarten “handlar det sköna inte blott om att imitera naturen (Gud var ju den främste av konstnärer), utan att skapa en perfekt helhet av imperfekta delar.” Harmoni på makronivån trots disharmoni i detaljerna. Detta skulle jag vilja läsa mer om.

Kant då. Wahlin skriver att “Kant menar att föremålet i fråga, tavlan eller dikten, saknar någon speciell kvalitet som kan kallas skön.” Det ligger hos betraktaren alltså. Men, fortsätter han, skönheten har likväl “allmängiltiga anspråk, ett slags intersubjektivitet som rent filosofiskt skiljer sig från det objektiva, av subjektivitet oberoende egenskaper eller kvaliteter. Ingenting får kalla något skönt, om det bara behagar honom, skriver Kant.”

I maj förra året skrev jag lite om estetik och citerade ur Nationalencyklopedin. Och i december skrev jag om estetik inom matematiken, musikalisk harmoni, sfärernas harmoni, m.m. Jag har också bloggat ett citat om taktik kontra estetik inom fotbollen, samt citerat NE om harmoni, harmonik och sfärernas harmoni.