Musik och intelligens

Flera gånger har jag stött på påståendet att klassisk musik, i synnerhet Mozart, skulle kunna orsaka en ökning av ens intelligens. Jag läser Peter Nilsons Ljuden från kosmos där han skriver:

Forskning i vår tid har antytt att musik kan påverka oss ända därhän att den höjer vår intelligens. Vid University of California visade man häromåret att studenters intelligenskvot kunde höjas med 8-9 enheter när de fick lyssna på Mozarts sonat för två pianon i D-dur, jämfört med dem som ingenting fick höra.

Men enligt The Skeptic’s Dictionary så har ingen kunnat upprepa resultaten, vilka dessutom gällde en temporär ökning i rumslig/tidslig slutledningsförmåga (”a temporary enhancement of spatial-temporal reasoning, as measured by the Stanford-Binet IQ test”). Till Nilsons försvar ska sägas att detta rapporterats efter hans död. Han nämner dock i boken ett annat experiment som jag tycker är mer intressant:

En annan studie av 1 200 skolbarn i Schweiz ger samma märkliga antydan om hur musik kan hjälpa och stimulera oss och kanske rent av göra oss till bättre människor. Normalt hade man två musiklektioner i veckan, men i 35 klasser av 70 ökade man lektionerna till fem, på bekostnad av språk och matematik. Tre år senare var språk- och matematikkunskaperna lika stora hos bägge grupperna, men barnen som fått fler musiklektioner hade bättre verbal förmåga, de samarbetade bättre med varandra och med vuxna och det fanns färre problembarn bland dem. Musiken tycks ha gjort dem till mer sociala varelser, bättre förberedda för vuxenlivet.

En av de inblandade i projektet var Maria Spychiger, som har skrivit en artikel med titeln “Can Music in School Give Stimulus to Other School Subjects?”.