Le Corbusier och Stockholm (forts.)
Hittade en artikel som nämner Le Corbusiers planer för Stockholm:
1932 utlystes en internationell stadsplanetävling om Nedre (södra) Norrmalms omgestaltning. Centrala partier av stadsdelen var på väg att förslummas [...]. Bland de 350 förslagen bör nämnas Le Corbusiers sensationella bidrag. Han hade redan 1922 publicerat “La ville contemporaine”, en stad för tre miljoner invånare; 1925, i “Plan Voisin”, även den tänkt för Paris, pläderar han för en stad bestående av helt fristående, mycket höga punkthus där ljus och luft når de boende från alla sidor. Detta förutsatte givetvis att all befintlig bebyggelse utplånas. I sitt tävlingsbidrag för Stockholm utgår han från ett Norrmalm (och därtill Södermalm) som återtar sin ursprungliga topografi; kring en antydd axel från Norrtull till Gustav Adolfs torg [...] arrangeras huslängor (långa, nästan ornamentalt vinklade och skyskrapehöga), av allt att döma bostäder för uppemot miljonen människor. Detta skulle [...] knappast bidra till att få till stånd en kommersiell citybildning. Det var därför inte svårt att förkasta förslaget.
Jag tror inte att bilden från Stadsarkivet föreställer Le Corbusiers förslag. Bebyggelsen är för tät.
Så här står det om vad som hände efter tävlingen:
Men fastän inget av tävlingsbidragen kom att användas fortsatte man oförtrutet att arbeta vidare på citysaneringen. [Stadsplanedirektör och överdomare i tävlingen Albert] Lilienberg lämnade sin befattning [...] 1944 och efterträddes av Sven Markelius med David Helldén som främste medarbetare. Genom dessa arkitekter fördes idéer med ursprung i huvudsak hos Le Corbusier på nytt fram och de fanns, givetvis outtalade, med vid de kommande skiftande politiska turerna. En hårdhänt rivningsvåg från 1952 till 1960-talets slut raderade ut en stor del av nedre Norrmalm.
Så Le Corbusiers idéer skulle alltså ha påverkat beslutet om att göra omfattande rivningar.1 I en uppsats av Catharina Sternudd med titeln Trädgårdsstadens och funktionalismens ideologier (Word-dokument), citeras Sven Markelius som följer:
Det behövs inom ett cityområde, likaväl som inom ett bostadsområde, friytor för rekreation. [...] De skall erbjuda de besökande sittplatser, där de kan slå sig ned för en stund av lunchrasten eller mellan uträttandet av ett par ärenden. De skall skänka lugn från jäktet på arbetsplatser och gator, och de skall bland de döda stenmassorna [...] föra in ett element av levande och växande natur.
Le Corbusier citeras också (varför jag hittade artikeln) om “sol, luft och gröna träd” som “elementära glädjeämnen”. “Lösgjord från sin naturliga miljö kommer varje organism att förtvina.” I The Death and Life of Great American Cities kritiserar Jane Jacobs såväl trädgårdsstaden som Le Corbusiers ”Ville Radieuse”. Faktum är att hon slår ihop dem till ett, och kallar det ”the Radiant Garden City”.
Citatet av Sven Markelius ovan är från en skrift från 1946 med titeln Det framtida Stockholm. Riktlinjer för Stockholms generalplan. När jag sökte efter den fick jag träff på Anna-Johanna Klasanders avhandling Suburban navigation: A study of hidden and visual features in urban design (PDF), vilken jag stötte på i en artikel i Forskning & Framsteg (tack vare Håkan). Jag läser nu Kevin Lynchs The Image of the City, vilken handlar om just vad det är som gör en stad lättare eller svårare att orientera sig i, och jag har funderat om Klasander refererar till honom. Nu fick jag anledning att titta efter och Lynch verkar vara rätt central i hennes arbete.
Till slut. Le Corbusier verkar rätt inblandad i Stockholms förnyelser. I en artikel om Slussen (PDF) berättas att han tyckte Slussen var “ett modernistiskt storverk” och att han skrivit uppmuntrande brev till arkitekten bakom Slussen, Tage William-Olsson. I TCO-tidningen citeras Le Corbusier som att ha sagt att Slussen var “den moderna tidens första stora verk”.
1 Två böcker i den första artikelns litteraturlista verkar ta upp Le Corbusier och Norrmalm: Thomas Halls Huvudstad i omvandling: Stockholms planering och utbyggnad under 700 år och Staden på vattnet: Stockholm 750 år, även den av Thomas Hall men tillsammans med Lars Nilsson och Göran Dahlbäck. Den senare omfattar två volymer, varav den andra rör de senaste 150 åren.