Kinesisk stadsplanering

I en notis om den planerade kinesiska OS-byn i Dagens Nyheter den 4 april skrev Peder Alton följande om kinesisk stadsplanering:

Designkonceptet [i det vinnande förslaget från amerikanska Sasaki Associates] är väntat, planprogrammet talar om balans och integrering, om poesi och pragmatik. Också om att utgå från den ålderdomliga grundplan som dominerar all kinesisk stadsplanering: en starkt markerad kvadrat med tolv portar och en tydlig mittpunkt.

I en vidstående artikel om hur arkitekturen i Peking och Shanghai förändrats, som liksom notisen inte finns online, skriver Alton om hutonger:

Men de märkligaste kinesiska bostadsexemplen är ändå de ålderdomliga “hutongerna” i de väldiga centrala delarna av Peking. Från luften ser de ut som afrikanska kåkstäder, från gatan uppträder de som slutna, grå murar med enkla portaler som för besökaren in mot en liten förgård. Därefter börjar ett arkitektoniskt skuggspel med alternerande murar, träportaler, paviljonger och tak som tycks sväva fritt in över gårdarna. [...] Ljudet utifrån försvinner och det privata stryker ut alla former av offentligt liv.

Det låter närmast som ett “gated community” snarare än Jane Jacobs bild av bostäder blandade med affärer, restauranger, kontor, osv., vända mot offentligheten snarare än från; där gatorna är det som skapar liv. Alton skriver att dessa kvarter rivs i stor omfattning. Det hade varit intressant att läsa om hur de växt fram.

Fotografen Iain Masterton citerar på sin sajt med bilder på hutonger boken Behind the Wall: A Journey Through China av Colin Thubron:

I abandoned the avenues and slipped down side-streets into a maze-world of alleys and courtyards. These hutongs are still the living flesh of Beijing, and once you are inside them it shrinks to a sprawling hamlet. The lanes are a motley of blank walls and doorways, interspersed by miniature factories and restaurants. Each street is a decrepit improvisation on the last. [...] and the traffic thins to a tinkling slipstream of pedicabs and bicycles.

Detta låter mycket närmare den nya urbanismens ideal och stämmer bättre överens med min uppfattning om att mycket i den kinesiska kulturen utvecklats i harmoni med människan.

Kanske en intressant bok i sammanhanget: Rehabilitating the Old City of Beijing: A Project in the Ju’Er Hutong Neighbourhood av Wu Liangyong.