Kaj Falkman om haikuns friheter

I Dagens Nyheter den 4 april hade ordföranden i Svenska haikusällskapet, Kaj Falkman, en utomordentlig artikel om denna diktform. Det som motiverar den verkar vara att uppslagsverk alltid definierar haiku som en versform med tre rader om fem, sju respektive fem stavelser; även NE definierar den på detta vis:

haiku [hajku] (jap.), japansk versform, bestående av 17 mora, något missvisande översatt till stavelser. En haiku består vanligen av två led, delade i tre rader med fem plus sju plus fem mora. Ett mora-ljud är antingen en vokal eller en vokal plus en konsonant. [...] En regel, som även i dag allmänt följs, är att en haiku skall innehålla något ord som antyder årstiden. [...]

Falkman skriver dock att såväl kraven om antal stavelser och antydan av årstid lättats och betonar bildens betydelse över formens, men påpekar att många ändå håller fast vid denna tradition.

Nytt för mig var att det i Japan ofta skiljs på haiku och senryu. Där haiku “behandlar naturmotiv”, skriver Falkman, så är ämnet för senryu “mänskliga relationer, aktualiteter med mera, ofta präglade av humor”. Han belyser med ett par exempel svårigheten i att dra gränsen mellan dessa och avslutar med att säga att “Haiku liknar humor i meningen att de båda innehåller en överraskande poäng”. Detta associerade jag till något Alan Watts sagt om Zen-berättelser som avsedda att skapa “metafysiskt skratt” (upplysning).

Jag kände inte heller till detta med kvadraten, triangeln och cirkeln, från Zen-mästaren och målaren Sengais bild av universum och att haikudikter ofta antyder dessa, t.ex. i Bashos klassiska haiku som återges i artikeln, dock okänt i vems översättning, där tydligen dammen antyder fyrkanten, rörelsen triangeln och ljudet, då grodan hoppar i, cirkeln.

Falkman nämner också att haikun uppstod ur en annan diktform, där antydande av årstiden var menad “att ange en tid och en plats för den inledande dikten i en längre kedjevers, som skrevs av flera poeter.” NE skriver att “Under medeltiden blev kedjepoem (renga) populära, och den första strofen på 17 stavelser (hokku) räknades som speciellt viktig.” Haikun uppstod på 1600-talet då den första strofen började förekomma utanför kedjepoemen.

(Jag har tänkt köpa Lars Vargös Japansk haiku – världens kortaste diktform. Två recensioner har antytt att den är mycket bra. Vargö är doktor i japanologi och vad jag förstår chef för riksdagens internationella kansli.)