En kommentar till “Tack (något sent, som vanligt)” i webbloggen Blind Höna: “Jag instämmer också. Personligen så känner jag mig dömd att följa mitt intresse för stunden och varje gång jag har tittat i besöksloggar och spekulerat kring vad som “går hem” så har det fört med sig att jag har kommit bort från “spåret” och måste hitta tillbaka. Intresset och engagemanget är för värdefullt för att släppa taget om. Det är när det är det som är drivkraften som det blir extra intressant och underhållande att läsa. för att det är då som det är mest stimulerande att skriva. Förr eller senare kommer du återkomma till användbarhet, osv., men för att du dras dit. Du kan inte göra fel om du fortsätter på inslaget spår.”