Goodmans paradox

Håkan frågade mig vad det var med Goodmans paradox jag fann fascinerande. Jag svarade såhär:

Egentligen är det inte paradoxen som jag tycker är intressant. Jag har svårt att riktigt uppskatta det som [Folke] Tersman pekar ut som något av det mest finurliga och eleganta inom filosofin under det senaste århundradet.

Det jag tycker är intressant, och det gäller egentligen alla paradoxerna [som Tersman presenterar i boken], är det han nämner i diskussionen om dem.

Gällande Goodmans paradox är det saker som t.ex. elegans eller enkelhet som kriterium för val mellan teorier eller hypoteser. Det verkar för övrigt vara ett tungt vägande skäl när det gäller strängteorin, där det såvitt jag vet inte kunnat bevisas någonting i experiment. Och detsamma gällde väl Einsteins allmänna relativitetsteori i början – att den borde stämma eftersom den var just enkel och elegant.

Sedan det jag citerade om vilka egenskaper hos företeelser man anser är grundläggande för (återigen) kategoriseringen av dem (valar är däggdjur, inte fiskar) och världsbilder.

Egentligen har jag nog inte tillräckligt stort tålamod för att fundera på lösningar av paradoxer. Jag har bitvis även dåligt tålamod att hänga med i hans redogörande för olika försök till lösningar, men eftersom det då och då dök upp olika saker på vägen som intresserar mig så var det inte direkt outhärdligt.