Rationell trädgårdsskötsel
Efter Jurij Lotmans Filmens semiotik började jag läsa en av de böcker jag fick i födelsedagspresent: Bodil Malmstens Priset på vatten i Finistère. Efter femtio sidor har jag flera gånger tänkt på Stig Claesson.
I boken talar hon om trädgårdsarbete och hon nämner en engelsk trädgårdsbok som verkar helt fantastisk:
Enligt den engelska trädgårdsboken tar det minst ett människoliv att få trädgården att se naturlig ut. På villkor att man inte gör något annat. För att få en trädgård att se vildvuxen ut måste man in i detalj planera för varje grässtrå. Innan man får så mycket som nudda vid tanken på att sätta ett enda frö måste man vara klar över solstrålarnas exakta vinklar vid olika tider på dygnet och hur skuggorna från träd och hus faller morgon, middag och kväll. Man måste rita upp solschema, enligt vilket trädgården sedan ska anläggas.
Hon överdriver förstås, men det verkar ändå vara en bok som kan ses som trädgårdsskötselns motsvarighet till vissa strömningar inom systemutveckling, där lösningen på alla problem heter minutiös planering, mätande av alla möjliga olika faktorer, osv. Skillnaden är att när sammanhanget är trädgårdsskötsel så blir det absurt. Inom systemutveckling ses detta som något som skiljer seriösa projekt från oseriösa.
Senare nämner Malmsten trädgårdsboken igen:
Enligt den engelska trädgårdsboken är pionerna så krävande att det bästa vore att låta bli. Man måste gå generationer tillbaks för att veta hur jorden är sammansatt, ända tillbaka till Big Bang måste man för att veta hur grundämnena är fördelade i ens trädgård. Man måste med hjälp av det av mig förkastade solschemat veta var den för pionen livsavgörande halvskuggan har sin gång. Man måste också känna till myllans exakta surhetsgrad och vilka partier i trädgården som har kalk- eller lerjord. Den engelska trädgårdsboken är orimlig, den franska på franska, det blir enligt den svenska trädgårdsboken som mina Le Cygne planteras.
Tyvärr har hon hittills inte nämnt dess titel, så jag får göra lite efterforskningar.