Om hösten

Nu är det höst och med det börjar klagomålen över hösten höras.

Igår skrev Jonas om “Novemberdiket … ett passande ord för den tiden på året när man i full fart kör ner i gyttja och dy, och inte förmår kravla sig upp av egen kraft.”

I en dålig citatbok läste jag ett citat om hösten av en anonym person. Nu håller vi på att stökar inför att flytta till en större lägenhet så jag vet inte var den är, men idén var att hösten skulle vara en påminnelse om att sommaren kommer efter hösten och vintern (och att man därmed skulle härda ut).

Jag förstår inte riktigt detta. Det är hösten som får all skit när det egentligen är midvintern och senvintern som är jobbiga, om nu någon årstid är jobbig. Hösten är väl inte jobbig? År det för att det blir jobbigt senare som det klagas nu?

Hösten är vacker. Nu har löven samma färg som väderkartan från tre månader sedan. Nu är luften lätt att andas. På något sätt tillåter årstiden att man varvar ner. Man måste ha lite mer kläder på sig, men man slipper duscha tre gånger per dag.