Mellanrummets arkitektur
I sin krönika Berlins arkitekter har känsla för mellanrummen i dagens DN (tyvärr inte online) skriver Stefan Jonsson om Regina Poly, vars arbete presenteras i boken Plätze, Innenhöfe, Parkanlagen 1985–1998, vilken “vittnar om hur svindlande många faktorer som mellanrummets arkitekt kalkylerar med”.
Platsen får inte framträda som en självständig enhet, utan måste förbli just ett rum mitt emellan kringliggande arkitektur. Fast platsen får inte heller bli anonym, för då vandaliseras den. Platsen ska fungera i alla årstider och samtidigt växa och åldras utan att förändras i grunden. Till skillnad från annan arkitektur är mellanrummets funktion flerfaldig och varierande. Det är ett vilorum och en transportsträcka, öppet fast med gömställen, tillgängligt för barn, tonåringar, pensionärer, fåglar och däggdjur.
Också i Dagens Nyheter idag: en artikel om arkitekten Daniel Libeskind.