Tesugen

Fugan som begränsat uttrycksuniversum

Igår kom jag att tänka på fuga som ytterligare ett exempel på tvingat universum av yttranden (dvs. constrained universe of expression). Ur Nationalencyklopedin:

fuga (ital. eg. “flykt”, av likabetydande lat. fu’ga; ordet uppkommet för att beteckna att temat uppträder på olika ställen i de skilda stämmorna), kontrapunktisk musikform där oftast 3-4 stämmor uppträder i tematiskt strängt reglerade imitationsstrukturer (genomföringar) omväxlande med friare polyfona avsnitt (mellanspel) [min emfas]. Det existerar ingen schematisk “normalfuga”, men man kan peka på ofta förekommande element. Den första, inledande genomföringen kallas ofta fugans exposition.

Dramaturgi!

I [expositionen] presenteras temat, dux, som oftast är allenarådande, över grundtonartens tonika och besvaras av comes, en transposition av temat till dominanten, ofta med småförändringar som håller kvar grundtonarten…. Om fugan innehåller mer än två stämmor fortsätter expositionen till dess alla stämmor engagerats…. Den stämma som påbörjat en temainsats fortsätter i en mer eller mindre fast reglerad [min emfas] fortspinning, medan följande stämmor gör sina insatser. Ofta övergår den första stämman i ett “mottema” eller kontrasubjekt, som intimt kopplas till det ursprungliga temat.

Reglerat, men ändå ganska fritt format. Jag minns från Gödel, Escher, Bach att det finns en fuga (av Bach) som är väldigt komplex.

Fugans rykte som “lärd form” har framförallt uppstått ur möjligheterna att utveckla olika härledningar ur subjekt och kontrasubjekt [min emfas] (augmentation, diminution, inversion etc.) och ur möjligheten att låta temainsatserna komma med olika, tätare avstånd [min emfas]…. Till konstfärdigheterna hör också flertematiska fugor, t.ex. dubbelfugor och trippelfugor. Mellanspelen är oftast motivistiska bearbetningar härledda ur temat. Fugan uppvisar normalt en enkel och klar tonal plan, som sträcker sig genom hela verket. Formen utvecklades under slutet av 1500-talet och nådde sin höjdpunkt under första hälften av 1700-talet i Bachs musik.

Det verkar vara så att formen är enkel, men ändå, eller just därför, möjliggör många variationer. Jag undrar om det är så att “vokabulären” har vidareutvecklats, nya grepp uppfunnits som återanvänts av andra kompositörer, osv. Förmodligen är det så.

The above was posted to my personal weblog on September 1, 2003. My name is Peter Lindberg and I am a thirtysomething software developer and dad living in Stockholm, Sweden. Here, you’ll find posts in English and Swedish about whatever happens to interest me for the moment.

Posted around the same time:

The seven most recent posts:

  1. Tesugen Replaced (October 7)
  2. My Year of MacBook Troubles (May 16)
  3. Tesugen Turns Five (March 21)
  4. Gustaf Nordenskiöld om keramik kontra kläddesign (December 10, 2006)
  5. Se till att ha två buffertar för oförutsedda utgifter (October 30, 2006)
  6. Bra tips för den som vill börja fondspara (October 7, 2006)
  7. Light-Hearted Parenting Tips (September 16, 2006)
Bloggtoppen.se