Två trender möts

Jag citerar två aktuella DN-artiklar; den första är Ingrid Hedströms Samtal ersatte valdebatt:

Vänsterpartiets Ulla Hoffman och kristdemokraternas Alf Svensson ansåg båda att det varit en hård och aggressiv stämning på torgmötena. Statsminister Göran Persson tyckte inte att just denna valrörelse varit annorlunda.

– Men har man ett perspektiv 10-15 år bakåt har det skett en väldigt [sic!] förgrovning av debatten, och det föder stämningar som gör det svårt att föra ett sansat samtal, sade Persson som tyckte att politiker idag kan utsättas för grova påhopp om vad som helst, som kläder och utseende. …

Centerns Maud Olofsson återkom flera gånger till risken att politiken och politikerna kommer för långt bort från väljarna och deras vardagsliv:

– Vi har gjort politiken till ett specialområdet [sic!] och tappat bort det här att vi är medborgarnas företrädare. Växer de sociala och regionala klyftorna för mycket blir det ett demokratiskt underskott. …

– Nu sägs det att fler livvakter är ett hot mot det öppna samhället men för få livvakter kan också vara ett hot mot det öppna samhället [sa Lars Leijonborg].

Den andra artikeln handlar om en annan utveckling i samhället; Våldet ökar med besparingar inom psykvården av Peter Letmark:

… risken för gemene man att råka ut för oprovocerat våld [har] ökat. Det beror på nedskärningarna inom psykvården, menar bedömare DN talat med. … [I en granskning av samtliga morddomar i Stockholm mellan 1951 och 1991 hade] sjuttiofem procent av alla gärningsmän… en psykiatrisk diagnos, exempelvis en psykos eller störd impulskontroll.

En undersökning utförd av Rättsmedicinalverket visar, enligt DN, att en stor majoritet av de som genomgått rättspsykiatrisk undersökning på grund av grova våldsbrott hade sökt psykiatrisk hjälp före brottet.

[Kriminologen] Mikael Rying ser en direkt koppling mellan de senaste våldsdåden med dödlig utgång och besparingarna inom psykiatrin: Åkeshov, Gamla stan, och nu senast då en man stack ned en femåring i Arvika samt mordet på Anna Lindh [där det dock ännu inte är bevisat att det är en psykiskt störd person som ligger bakom, även om Rying tror det].

Nedskärningarna har i stor utsträckning skett under 90-talet och i Stockholm, där situationen är värst, bedöms enligt DN omkring 1 000 hemlösa vara i behov av hjälp på grund av påtaglig psykisk störning. DN intervjuar Erik Finne, forskare vid socialtjänstens forskningsenhet i Stockholms stad, som säger att detta har gjort att många inte bryr sig om att söka hjälp, utan har blivit mer desperata och våldsamma.

Jag befarar att detta kan leda till att många blir (ännu mer) rädda för hemlösa, med följden att dessa känner sig ännu mer alienerade.