Att förstå är att se mönster

Ur Peter Gärdenfors artikel Att förstå är att se mönster om hur IT skulle kunna användas som hjälpmedel i skolan (tack Håkan för länken till hans hemsida):

Om nu förståelse är att se mönster, hur skall man då kunna hjälpa en elev att upptäcka de relevanta mönstren inom ett kunskapsområde? Enligt en konstruktivistisk syn på lärandet, i Piagets anda, behöver eleverna inte någon hjälp att se mönstren utan de kommer att hitta dem själva om man bara förser dem med det rätta materialet.

I modern pedagogik har man insett att detta inte är det bästa sättet. Ett renodlat konstruktivistiskt synsätt ställer för stora krav på elevernas kapacitet att själva finna de mönster som det tagit forskare hundratals år att ställa samman. En lärare som presenterar de teoretiska sambanden inom ett område visar på abstrakta mönster som kan tillämpas på ett kunskapsmaterial. … Problemet är att för att det teoretiska mönstret skall få något innehåll måste det kunna tillämpas på mer konkret material. Det är alltså nödvändigt att eleven har ett tillräckligt rikt erfarenhetsmaterial för att kunna ta till sig teorin. [Min emfas.] Mönstret ges mening genom att det förankras i konkreta aktiviteter. Förståelse bygger på ett intrikat samspel mellan teoretisk kunskap och erfarenhet. [Min emfas.]

Under många tusen år innan böcker fanns var det mäster-lärlingssystemet som var det dominerande sättet att överbringa kunskap. Man lärde sig ett yrke genom att göra som mäster gjorde – verkligheten hanterades direkt. Kunskapen var en erfarenhetskunskap. Den språkligt förmedlade kunskapen var bara ett stöd till den praktiska handlingen. Och det var magert med teoretiska modeller.

Den skolform som har funnits de senaste fem hundra åren efter den gutenbergska revolutionen har varit fokuserad på läsande och teoretisk kunskap. Inhämtande av praktiska erfarenheter har spelat en förhållandevis liten roll. Skolan betonar verbaliserad kunskap.

… Vi uppfattar mönster framför allt med seendet. Åven när det gäller att förmedla abstrakta teoretiska samband är visualisering en oslagbar metod för att underlätta förståelsen.

Förståelse är att se mönster; förståelse kräver teoretisk kunskap och konkret erfarenhet. Jag har tänkt lite på detta i samband med att jag försöker lära mig att laga mat.

Matlagning, utöver rent följande av recept, kräver en känsla som man inte kan läsa sig till. Det jag har gjort hittills är att leta efter recept och laga dem, samt försöka skapa variationer av dem.

De recept jag har använt mig av har varit ett par pastasåsrecept som Svante skrev ned ur huvudet, så de innehöll inga eller få måttangivelser, så jag har lagat ett par av dem vid flera tillfällen och med tiden har jag fått till proportionerna ganska bra.

Visst kan jag notera proportionerna och förmedla en ytlig del av denna kunskap i form av ett recept, men det innebär inte att mottagaren av receptet är kapabel att skapa något nytt från det, eller ens kombinera det med ett annat recept.

Matlagning är ett bra exempel på kunskap där det är ett stort avstånd mellan det teoretiska och det praktiska. Receptet innehåller egentligen ingen kunskap, men genom att följa ett stort antal recept och smaka på resultatet kan man ändå tillgodogöra sig kunskap. Att uppfinna ett symbolspråk för att representera blandandet av smaker och konsistenser skulle bli väldigt komplext och fullkomligt omöjligt att tillgodogöra sig.

För ett tag sedan tänkte jag på vinrecensioner och hur de försöker beskriva smaker i tal eller text. Smaker är jordiga, runda, fruktiga, kraftfulla, osv. Men det kräver antingen tidigare erfarenhet eller väldigt livlig fantasi.