Jag läste just en artikel i DN om trängselavgifer, närmare bestämt om hur tusentals Lidingöbor demonstrerat mot dem. På plats fanns motdemonstranter från Naturskyddsföreningen, vars föredetta ordförande Magnus Nilsson sa till DN:s utsände att “man inte kan lösa trängselproblemen utan trängselavgifter”.
Att införa trängselavgifter är att införa hinder för trafiken. Men vad är det som säger att inte andra typer av hinder kan bidra till att lösa problemen med trängsel?
I sin bok The Death and Life of Great American Cities har Jane Jacobs med ett exempel på ett fall då en hårt trafikerad gata som stängdes av efter påtryckningar från de boende i området. Jacobs menade att politikerna gav med sig trygga i förvissningen att trafiksituationen skulle bli ohållbar, och att de skulle tvingas att öppna gatan igen.
Förvånande nog hände detta inte. På de gator som förutspåtts skulle drabbas av en alltför hög trafikbelastning minskade trafiken jämfört med då gatan var öppen.
Innerstadstrafiken är ett komplext system, vilket bevisas av att resultat av påverkan ofta kan bli oväntad. Det det var fråga om här var att det infördes hinder i det lokala området, med följden att trafiken tog andra vägar. Det är fullt möjligt att hindra trafiken med följden att trafiksystemet mer globalt sett blir mer effektivt.
Jacobs är starkt för fotgängartrafik, då den (i kombination med korta kvarter och andra faktorer) skapar förutsättningar för ökad handel, ger säkrare gator (det är de förhållandevis öde gatorna som är osäkra), osv. Så hennes recept är ett gradvis införande av hinder i trafiken, balanserade med förbättringar för fotgängare och kollektivresenärer.
Trängselavgifter kan förvisso ses som virtuella fysiska hinder; dvs. avgiftsbelägger man en gata är det jämförbart med att införa fysiska hinder. Frågan är dock vilken avgift som motsvarar ett givet fysiskt hinder, och vad jag förstår så finns det experter som menar att de föreslagna avgifterna på 10–20 kronor är för låg för att ha någon effekt.
Hur som helst, det är lite tråkigt att andra former av hinder inte verkar övervägas. Avgifter har förvisso den fördelen att de lätt kan regleras vid olika tidpunkter på dygnet, men förslaget att kräva avgift vid tullar in och ut ur innerstaden känns lite väl trubbigt.