massmedier (eng. mass medium, av mass “(folk)massa” och medium “förmedlingslänk”, “uttrycksmedel”), tekniska medier [etc.] som förmedlar information eller underhållning till en stor publik […]. Redan i äldre tid fanns det medier som fyllde en motsvarande funktion [masskommunikation], t.e.x. flygblad. […] Numera betraktas dagspress, veckopress, tidskrifter, radio, TV [etc.] som massmedier. Åven böcker, videogram och fonogram […]. Däremot är det mera omtvistat i vad mån telefon, telefax [etc.] är massmedier, eftersom dessa mera har karaktären av privata medier för begränsade grupper av människor [min emfas] än av offentligt tillgängliga medier.
Och om masskommunikation:
medierad kommunikation, kommunikationsprocess där förmedlingen sker genom ett massmedium […]. Fyra egenskaper anses skilja masskommunikation från annan […]. Den är indirekt: den måste alltid gå genom ett tekniskt eller organisatoriskt medium, dvs. sändaren är skild från mottagaren i tid och/eller rum. Den är även enkelriktad: någon feedback i sändningsögonblicket är inte möjlig. [Hm.] För det tredje är den “opersonlig” eller offentlig: sändaren vet inte alltid vem eller vilka som tar emot meddelandet, och kommunikationen är inte heller riktad till en enskild person […]. För det fjärde är den samtidig [känns inte så relevant].