I går läste jag ut Stig Claessons Min vän Charlie. Jag blev lite förbryllad över slutet. Slas böcker är märkliga. De är väldigt anspråkslösa och verkar bara nedskrivna på en gång, utan krusiduller, och aldrig sedan redigerade. När jag har läst dem har de känts mest som trevlig underhållning för stunden, men de har stannat i mitt medvetande och då och då kommer jag på mig med att tänka på någon av dem.