Klipspringer skriver, “Sakdiskussion är sällsynt [i den svenska bloggvärlden]. Det gäller även de utmärkta initiativ som togs med Valbloggen och EMU-bloggen: det blev ett utbyte av i och för sig informativa länkar men väldigt litet åsiktsutbyte. Kanske var det också tänkt så.”
Jag hade ingen mer tanke än att göra det tillgängligt och låta var och en som ville vara med använda dessa forum så som de anser lämpligt. Själv hade jag inte mycket mer tid än att citera fragment av ledarartiklar jag läste, men jag lyckades ändå med hjälp av valbloggandet att, för första gången, komma underfund med var jag hör hemma partipolitiskt – vilket jag bloggade om i Valvelande och Valvelande redux.
Min känsla då var att många inte vågade skriva, eller inte visste hur och vad de skulle skriva. Man kanske behöver ha en tydligare vision, jag vet inte? Men när jag tittar tillbaka nu så tycker jag faktiskt att det var betydligt mer sakdiskussion än vad jag mindes – vilket var just länkpostandet och citerandet. Men jag hade nog en inställning att länkpostande skulle driva på och få folk att kommentera och skriva mer.
Med EMU-bloggen var vi lite tidigare ute, men återigen har jag inte hunnit läsa så mycket om det som jag borde. (Årligt talat har jag nog varit alltför intresserad av annat.) Ån så länge är det bara Klipspringer som har bett om medlemskap för att kunna posta. Säg till så lägger jag eller Urban upp ett konto. Eller pinga dina bloggningar (mot denna URL eller med detta formulär om du inte har trackback-stöd).
Det jag personligen vill se är en bra balans mellan länkpostning – helst med ett par citerade fragment så man får en känsla för innehållet, eller ett sammandrag – och kommentarer till debattartiklar, radio- och teveprogram. Om några känner att de föredrar att bara peka ut artiklar så tycker jag det är en väldigt viktig uppgift. Jag håller med om att det blir torftigt med enbart detta, dock, och när det gäller det så tycker jag absolut inte att man ska vara rädd för att visa att man inte har bildat sig en uppfattning eller att frågan är svår. Du är absolut inte ensam – vi är minst två! Ställ frågor, om inte annat!