Om paradigm, ur Nationalencyklopedin:

(senlat. paradi’gma, av grek. para’deigma “föredöme”, “exempel”, “mönster”, av para- och dei’gma “utpekande”, “bevis”) efter Thomas Kuhn benämning [sic!] på det mönster som styr vetenskapligt tänkande. Kuhn menar att liksom lingvistiska böjningsmönster, t.ex. amo, amas, amat, visar hur man böjer andra verb, utgår vetenskaper från bestämda förebilder. Ett paradigm måste vara tillräckligt attraktivt för att locka till sig utövare och samtidigt så pass öppet att det finns intressanta problem att arbeta med. Exempel på sådana paradigm är de som etablerades med Newtons “Principia Mathematica” (1687) och Daltons “New System of Chemical Philosophy” (1808), som låg till grund för den klassiska mekaniken resp. den nya kemin. […] Ett paradigm kan således enligt Kuhn definieras som ett vetenskapligt verk som för en tid ger upphov till en “pussellösande” forskningstradition.

Ett paradigm anger implicit hur forskningsobjektet skall förstås, vilka teorier, metoder och observationer som är relevanta och riktiga samt kriterier för god vetenskap. Forskningen utifrån ett paradigm bildar en tradition, där teoriutveckling och även uppfattningen av yttervärlden är styrd av de problem paradigmet anger som centrala. Att bedriva vetenskap […] innebär således att befinna sig inom en teoretisk struktur och gemensamma sätt att uppfatta denna speciella verklighet samt att tillhöra en speciell social grupp – en forskargrupp.

Det verkar som att Thomas Kuhn lade fram sin tes i The Structure of Scientific Revolutions, vilken jag precis börjat läsa. Trodde det var ett äldre begrepp än så. Det verkar vara ännu en sak som kan appliceras på systemarkitektur – något jag inte alls förutsett; jag skaffade boken för att den handlar om vetenskapligt upptäckande, vilket jag också tror är relevant för systemutveckling.