Läste Calle Paulis intervju i DN med teaterregissören Lars Rudolfsson i helgen. Gillade följande:

Senare, i en paus i repetitionerna, säger han att han som regissör minst av allt vill vara den som sitter inne med lösningar, den som har kontroll. Vi kommer in på begreppet “regissör” och den makt som ligger i det. Lars Rudolfsson säger att många behöver den makten och hela den hierarki den för med sig för att känna sig potenta. Honom intresserar den inte alls:

– Jag kan inte vara den som kan och vet allt. Jag vill vara med och leka, pröva och upptäcka på samma villkor som de andra, säger han och understryker att han alltid arbetar i stunden.

– Det är ju fasansfullt om en regissör har löst allt från början! Den enda analys jag arbetar med är den ständigt pågående analysen som handlar om vars och ens liv. Så mycket i våra liv styrs av irrationella ögonblick, impulser och improvisationer. Det är klart jag gör ett förarbete, men min fantasi sätter igång först när skådespelarnas gör det.