Från Nationalencyklopedin:

Enligt ekosofins natur- och människosyn hör allt levande samman – allt levande är djupast sett ett – p.g.a. att allt liv är en del av det rum (ekosfären) där det globala ekosystemet är inrymt. Människan kan därför inte isolera sig från den övriga naturen; hon förenas med alla andra arter genom det nätverk av samverkande processer som ekosfären utgör. […]

Ekosofins idé om ekologisk balans antas ofta vara grundad på ett naturvetenskapligt konstaterat förhållande, nämligen att opåverkade ekosystem faktiskt skulle kännetecknas av en sådan balans. Inom den vetenskapliga ekologin har det emellertid visat sig vara utomordentligt svårt såväl att använda balansbegreppet, då detta kan ges många tolkningar, som att – givet någon viss tolkning – påvisa några lagbundna samband mellan t.ex. grad av mänsklig påverkan och grad av obalans. Ekosofin bör därför tills vidare betraktas som en livsåskådning, eller ett filosofiskt system, snarare än som en lära grundad på naturvetenskapliga rön.

(Med anledning av att jag idag för ett år sedan läste en artikel om ekosofi.)