Ett stycke jag gillade i Nils Hanssons artikel om Peter Gabriel i gårdagens DN, Den långsamme improvisatören:

[…] yrkesrådgivarna i skolan […] bedömde att det bara fanns två arbeten som skulle passa den unge Peter: fotograf eller trädgårdsarkitekt.

– Vid den tiden var jag inte intresserad av någotdera, säger han. Men nu ser jag hur båda är en del i vad jag gör. Den ena är att fånga ögonblicket. Om en fantastisk stämning uppstår i studion, en magi, då vill man plocka ner den ur luften och bevara den. Vilket är vad en fotograf gör.

– En trädgårdsarkitekt å andra sidan tar sina små frön, och kanske tar jag då de här fotografierna – ögonblocken – och planterar dem lite här och där. Och långsamt, med tiden, utvecklar de sin egen identitet. Det ena tar kanske femtio, hundra år, det andra tar ett ögonblick, och mitt arbete rymmer en del av båda.