Apropå föregående bloggning så kom jag att tänka på något jag snappade upp när jag skummade en bok som Niklas rekommenderat, Influence: Science and Practice av Robert Cialdini. Jag citerade ett stycke ur den i november:

Perhaps we should be neither surprised nor distressed, then, when our 2-year-olds strain incessantly against our will. They have come to a recent and exhilarating perspective of themselves: they are free-standing human entities. Vital questions of choice, rights, and control now need to be asked and answered within their small minds. The tendency to fight for every liberty and against every restriction might be best understood, then, as a quest for information. By testing severely the limits of their freedoms (and, coincidentally, the patience of their parents), the children are discovering where in their worlds they can expect to be controlled and where to be in control.

Människor reagerar direkt om deras frihet begränsas av någon annan, så varför skulle vi inte vänta oss det från en tvååring, egentligen? Niklas skrev om hur de gör för att få Emmy att gå med på saker de vill att hon ska göra. Jag är nyfiken på hur de gör med saker hon vill göra, men Niklas och Cattis motsätter sig.